En Kerry Blue Terrier utstrålar nyfikenhet och livsglädje och är sugen på det mesta. Den gillar när det händer grejer. Du som är beredd att engagera dig i din Kerry får en trogen vän för livet.

Det är en sportig ras som behöver få sin dos av uppmärksamhet, gärna i form av roliga aktiviteter. I gengäld belönar den sin ägare med kravlös kärlek. En Kerry är samarbetsvillig och mentalt rustad för det mesta. Det är en mycket intelligent hund, mjuk och vänlig, sin något kaxiga framtoning till trots. Har du en Kerry får du finna dig i nästan ständig kroppskontakt med din hund. Kerryn vill vara med! 

Kerryn är vänlig och öppen mot människor, det är ingen skarp vakthund men håller rätt på vad som händer runt huset och varnar genom att skälla. Den skäller dock inte utan anledning och tystnar när man säger till.

Kerryn tycker om att få nya utmaningar att jobba med, den uppskattar att umgås med sin familj och långpromenader gillas skarpt. 

Det var inte så många år sedan som det på Irland fortfarande krävdes godkänt jaktprov på grävling för att erövra utställningschampionat, men Kerryn används numera sällan till jakt. Rasen har dock generellt sett kvar sin jaktinstinkt vad det gäller gryt och råttor men det är mycket ovanligt att de jagar större villebråd. Den har istället visat sig lämplig för aktiviteter såsom rallylydnad, agility, sök och spår. 

Många Kerryägare har fått hundutställning som intresse och det är en aktivitet som passar bra då Kerryn uppskattar att visa upp sig och få uppmärksamhet. Utställningsintresset bland uppfödare och ägare har också gjort att rasen håller en exteriört hög kvalitet.

Under puberteten kan framför allt hanhundarna vara ganska krävande och testar då gärna sin position i flocken. Det gäller då att förstå sig på deras osäkerhet och med lugn men fast hand leda dem rätt i livet. Kerryn kan ha lätt att gå upp i varv och behöver få lära sig att ta det lugnt.

Om hunden blir tränad från början så att den kan gå lös och träffa andra hundar under sin uppväxt så brukar de flesta kunna umgås med hundar av sitt eget kön. Det är dock inget som du kan ta för givet.

Med sitt ursprung som allt-i-allo hund är nästan alla typer av aktiviteter möjliga med en Kerry Blue Terrier. Många tränar lydnad, bruks och även viltspår. Räddningshundsträning har förekommit liksom fårvallning, men mest intresse har rallylydnad och agility dragit till sig. Du ska dock se till att hunden inte blir för stressad av fartfylld träning.

Rasen är så robust att den orkar med alla sorters motion som t ex cykling och fjällturer, det går att ge en Kerry hur mycket motion som helst. De flesta nöjer sig med någon timmes promenad per dag i kombination med problemlösningsaktiviteter såsom söka godis i skogen, enklare lydnadsträning etc. Tänk på att ta det lugnt med hårdare motion upp till att hunden är 9 - 12 månader.

Liksom de flesta andra terrierraser mår kerryn bra av att varva ner och koppla av i lugn och ro.

Är hunden rätt tränad från början så är det sällan problem med att lämna den ensam upp till fem timmar om dagen. Många Kerryägare som måste lämna sina hundar under en del av dagen väljer att införskaffa ytterligare en Kerry så att de får sällskap av varandra. Två Kerrys får mycket kul då de kan leka med varandra på det tuffa sätt som vissa andra hundraser inte uppskattar.

Kerry Blue Terrierns pälsvård är relativt okomplicerad. Den har en päls saknar underull och fäller inte. Därför är rasen lämplig för vissa allergiker. Dock inte för de som också är dammallergiker, då det aldrig går att hålla det dammfritt med en hund i huset.

Alla valpar föds svarta och skiftar successivt färg. Alla nyanser av blått är tillåtet.

Kerryn badas med schampo och balsam var 3–6:e vecka efter behov. Du fönar hunden helt torr samtidigt som du kardar ut pälsen grundligt, kontrollera med en bredtandad kam att du rett ut pälsen ordentligt. Mellan baden behöver Kerryn inte borstas, sköter du pälsen regelbundet så bildas det inga tovor.

Rasen bör klippas sex till åtta gånger per år, samtidigt ska det hår som växer i örongången dras ut och öronen rengöras. Klorna bör klippas efter behov, minst en gång per månad. Du kan lära dig att klippa pälsen själv, till exempel genom att gå på en av rasklubben arrangerad klippkurs. Vill du ha en mer professionell klippning vänder du dig till din Kerrys uppfödare eller någon annan kunnig klippare i närheten.

Du bestämmer själv om frisyren ska hållas kortklippt eller lite längre med det mer rastypiska utseendet. Fördelen med en klippras är att du inte förstör pälsen om du klipper ner den. Du kan alltid ta fram en utställningsfrisyr när pälsen fått växa ut igen.

På grund av att rasen aldrig har nått någon större popularitet och därmed oseriös uppfödning så har den hållit sig förhållandevis frisk.

Majoriteten av hanhundarna avlivas på grund av ålderdomssvaghet vid 12 - 14 års ålder. Tikarna drabbas ibland av juvertumörer men det är sällsynt före 10 års ålder. Rasen är predisponerad för fettknutor i huden som dock är helt ofarliga och som lätt kan avlägsnas.

På grund av det långa håret i ansiktet så är ögonen känsliga för infektioner. Det förebygger du genom att dagligen torka bort det sekret som bildas i ögonvrån.

Det är sällsynt med klåda och liknande hudproblem och i de fall det förekommer så beror det oftast på för hög proteinhalt i fodret eller att hunden badas med ett för uttorkande schampo.

Enstaka fall av höftledsfel finns inom rasen och rasklubben rekommenderar uppfödarna att röntga sina avelsdjur.

STANDARD FÖR KERRY BLUE TERRIER FCI nr 3
ORIGINALSTANDARD 2001-01-27
FCI-STANDARD 2001-04-25; engelska
SKKs STANDARDKOMMITTÉ 2001-12-06

URSPRUNGSLAND/ HEMLAND: Irland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Tidigare jakthund, numera främst sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 3, sektion 1

BAKGRUND/ ÄNDAMÅL:
Liksom de andra irländska terrierraserna förmodas också kerry blue terrier ha funnits på Irland sedan sekler. Rasen användes för det hårda arbetet med att jaga utter i djupa vattendrag och för jakten på grävling i gryt samt för jakt på andra skadedjur. På grund av rasens enkla ursprung som gårds- och råtthund finns det få - om ens några - uppgifter om den före 1900-talet.
Den troligen första nertecknade referensen till kerry blue terrier är daterad 1847. Författaren beskriver en blågråskiftande hund vars päls hade mörkare partier och fläckar, ofta med "tan" på benen och nospartiet. Den beskrivna blå-svarta irländska terriern ansågs vara vanligt förekommande i landskapet Kerry men den har utvecklats även i andra områden.
De "blå" visades inte på utställning förrän 1913 och Dublin Blue Terrier Club bildades 1920. Kerry blue blev snabbt mycket populär, t.o.m. ansedd som en sorts maskot för irländska patrioter. Det förekom under en kortare tid fyra olika rasklubbar, under tiden 1922 till 1924 anordnade dessa klubbar inte mindre än sex utställningar och sex arbetsprov. Sedan 1928 har denna imponerande, välbalanserade terrier med den vackra, mjuka blå pälsen blivit populär världen över. Den har rykte om sig att vara en utmärkt arbets- och sällskapshund som motsvarar uttrycket "så gott som perfekt".

HELHETSINTRYCK:
En typisk kerry blue terrier skall ha uttalad terrierutstrålning med stram resning. Den skall vara samlad, välproportionerlig och ha välutvecklad, muskulös kropp.

UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR:
Rasen skall utstråla otvetydig terrierkaraktär i alla sammanhang. Den alltigenom viktigaste faktorn - uttrycket - måste vara intensivt och alert.

HUVUD:
Huvudet skall vara försett med riklig päls. Hanhundar skall ha kraftfullare, muskulösare huvud än tikar.
Skallparti: Skallpartiet skall vara kraftigt och välbalanserat.
Stop: Stopet skall vara endast svagt markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart och näsborrarna stora och vida.
Nosparti: Nospartiet skall vara medellångt.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga och muskulösa. Tänderna skall vara jämna, stora och vita och sluta i saxbett (tångbett accepteras). Tandkött och gom skall vara mörkpigmenterade.
Ögon: Ögonen skall vara medelstora och väl placerade. De skall vara mörka eller mörkt hasselnötsbruna, med intensivt uttryck.
Öron: Öronen skall vara tunna och inte stora. De skall bäras framåt över pannan eller med inre öronkanterna tätt efter huvudets sidor och med framåtriktade öronlappar för att ytterligare förstärka det intensiva, skarpa terrieruttrycket.

HALS:
Halsen skall vara proportionerlig, medellång och väl ansatt i skulderpartiet.

KROPP:
Rygg: Ryggen skall vara medellång och plan.
Ländparti: Länden skall vara måttligt lång.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och måttligt bred med väl välvda revben. Svans: Svansen skall vara smal, väl ansatt och bäras glatt upprätt.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL:
Frambenen skall vara raka med god benstomme.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara finmejslade, sluttande och väl åtliggande.
Tassar: Framtassarna skall vara kompakta med kraftiga, rundade trampdynor.
Klorna skall vara svarta.

BAKSTÄLL:
Bakbenen skall vara välställda under kroppen.
Lår: Låren skall vara muskulösa och välutvecklade.
Has: Hasorna skall vara kraftiga.
Tassar: Baktassarna som framtassarna.

PÄLS:
Pälsen skall vara riklig och vågig.
Pälsstruktur: Pälsen skall vara mjuk.
Färg: Alla nyanser av blått, med eller utan svarta markeringar. Svart färg eller rödbruna nyanser är endast tillåten på hundar under 18 månaders ålder.

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhund: 45,5 - 49,5 cm Tik: 44,5 - 48 cm
Vikt: Hanhund: 15 - 18 kg Tik skall väga förhållandevis mindre.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
- Köttfärgat tandkött.
- Gul ögonfärg eller utstående ögon.
- Karp- eller svankrygg.
- Smal bringa
- Utstående armbågar
- Underbett; överbett
- Vita eller benfärgade klor
- Sporrar på bakbenen, liksom märken efter borttagna sporrar
- Trånga, kohasiga eller styltiga bakbensrörelser
- Vid bedömning på utställning skall rasens temperament vara så alert att uppvisaren inte skall behöva hålla upp hundens huvud eller svans.
- Päls som är hård, sträv eller borstig
- Annan färg än blått, bortsett från undantagen ovan

NOTA BENE:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.