Söndagen den 6 april samlades totalt 8 människor, 6 kerrysar samt katten bland hermelinerna – en släthårig foxterrierkille som gav järnet bland alla Kerrysar. Solen lyste med sin frånvaro, men det regnade i varje fall inte.

 

Vi samlades i utkanten av Gärdet – det stora ”fältet” som ligger vid Djurgårdens början i Stockholm. Gärdet är känt för att vara ett ”hundvänligt” rastställe, vilket vi skulle stämma av denna dag.

Agneta, som hade erfarenhet sedan tidigare av att rasta hundar där, betonade för oss andra (som kanske var lite mer osäkra på om vi vågade ha våra hundar lösa bland alla andra, okända hundar) ”att hundarna måste få vara lösa – det är en förutsättning för att det ska fungera”. Med dessa ord i ryggen värmde vi upp på vägen mot Gärdet genom att låta alla våra hundar springa lösa och flocka ihop sig.

När vi sedan närmade oss Gärdet kunde vi se att det fanns en hel del andra hundar som sprang runt – vems hund som var vems var omöjligt att förstå; hundarna nosade och lekte med varandra i ett enda virrvarr. Vi var nog några som tänkte ”oj, hur ska det här gå…”. Jag tror att vi som inte hade någon erfarenhet av ett rastställe som Gärdet, där hundarna inte har sina egna revir, får springa lösa och styra själva hur de bekantar sig med andra hundar och inte känner sig trygga och därmed extra kaxiga med att ha matte/husse precis intill, var lite lätt oroliga till att börja med. Men det gick hur bra som helst och det var oerhört intressant att studera hundarna, se hur dem beter sig i en situation som denna. Huvudattraktionen för alla hundar var en stor, och jag menar STOR, Riesenhane, som tålmodigt lät sig luktas på.

 

Efter att hundarna fått springa och leka en stund ute på Gärdet begav vi oss tillbaka till målet för vår promenad denna dag, nämligen ett hundkafé som heter Himmelska Hundar, www.himmelskahundar.se.

Där kan både husse & matte samt hund få fika. Låter inte hundarnas egen meny smarrig:  egengjord köttfärslimpa, kycklingmacka eller varför inte låta din vän prova på en mezetallrik med olika godsaker från köket… Kaféet var mer eller mindre fullsatt när vi anlände; vuxna, barn och lösa hundar överallt. Vi fick plats längst in på kaféet så vi knölade oss in dit med vårt gäng. Jag vet inte hur mycket våra hundar fikade, men vi 2-benta fick i varje fall både det ena och det andra i magen. Våra hundar coolade ner sig efter ett tag – det fanns hundgodis och hundleksaker till försäljning i vår del av kaféet, vilket både uppskattades och vaktades… J Men allt gick bra, även om det var lite snurrigt med alla hundar. Vi kunde konstatera att vissa av våra Kerrysar var utomordentligt bra att ha med sig på kafé, så vi myntade begreppet ”kafé-kerry”.  

 

Det var ett jättetrött gäng, både hundar och människor, som skiljdes åt efter en eftermiddag full av nya roliga erfarenheter och intryck.

 

Kerry Öst gm. Elisabeth