|
Kerry Blue Terrier i Hundsport 1978 |
|
| Text: Lisabeth Ch Sigfridsson En terrier som inte är engelsk utan genuint irländsk och som enligt tradition kommer från en liten mjukhårig spaniel som simmade iland när ”den oövervinneliga spanska armadan” förliste utanför de brittiska öarna. En terrier som har en märklig blå färg olik alla andra hundar och som inte trimmas utan klipps! Det är dagens Kerry Blue terrier i ett nöt skal, terriergruppens elegant. Kerry Blue Terrierns konglomerat av anfäder kan härledas tillbaka till 1600-talet och anses bestå av en del sporadiska rester av den irländska varghunden, en del får och fågelhundar, resterna av de keltiska stammarnas vallhund och åtskilliga diffusa jaktterriers. Ett envist rykte berättar om den lilla mjukpälsade spanieln som skulle simma i land från ett av de spanska skeppen och parat sig med en irländsk terrier tik och på så vis bidragit med såväl hårlag som färg, vilket ger Kerry Blue terriern ovanliga och frappanta utseende. Det öppnar onekligen fascinerande perspektiv både framåt och bakåt. För trovärdigheten i en sådan sägen talar åtminstone det faktum att det länge kom att födas såväl röda mjukhåriga terriervalpar som blå i samma kull. Som ”ras” betraktat har Kerryn funnits i c:a 150 år och i ungerfärligt nuvarande skick de senaste 50 åren. Den lanseras 1914 som ”Irish Blue Terrier” och var då ännu en högt oädel och föga homogen hop. Det enda gemensamma ”de blå irländarna ”hade var färgen en egendomlig blåsvart nyans som markant skilde den från allt annat i hundväg. Användningsområdet var som en slags ”all-hund” – den vallade boskap och vaktade hus och körde utan prut ut en och annan grävling ur grytet. Kerryn hade säkert försvunnit som ”ras” betraktat om det inte gått politik även i hundaveln. Åren strax före det andra världskriget svallade den irländska nationalkänslan våldsamt upp- allt skulle givetvis vara superirländskt. Alltså sökte man med ljus och lyckta efter en genuint ur-irländsk ras. Varken den irländska terriern eller settern kunde användas eftersom de var internationellt accepterade som brittiska raser. Inte heller kunde den stolta irländska varghunden – konungars och hövdingars förnämsta attribut- godtas. Den var rekonstruerad med hjälp av en del icke-irländska raser av en skotte! Blickarna föll på den blå terrier från Glen Imaal i grevskapet Kerry, vilket alla nationalister med ens kunde acceptera. Rasen blev populär och förädlades genom systematisk avel. Av den lilla ruffiga nyttohunden har det blivit en elegant kort och samlad hund med åtskilliga högre mankhöjd, c:a 46-48 cm för hanhundar. Huvudet är långt och kraftigt, relativt smalt och med plan skalle och obetydligt stop. Nospartiet är djupt med kraftiga käkar, bettet är saxbett, ögonen är små, mörka och skarpa. Öronen är V-formade och bärs framåtvikta, men inte så högt ansatt som hos exempelvis foxterrier. Bålen är kompakt med rak rygg, kort ländparti och djup bröstkorg. Kerryn har kraftig benstomme, välvinklade bakben och runda kattfötter. Den högt ansatta svansen kuperas till ungefär hälften och bäres vertikalt. Alla nyanser av blå färg är tillåtna. Kerry Blue terriern har haft svårigheter att slå igenom riktigt i Sverige. Den har fått kämpa i konkurrens från andra liknande men homogena terrier raser. Ett styvnackat och alls icke publikfriande temperament har legat den i fatet och även färgproblem. En hel del Kerries är inte blå utan svarta vilket inte är att förundra sig över eftersom svart är genetiskt dominant. Utvecklingen har gått sakta men säkert från c:a dussinet årliga registreringar till nuvarande skuttet opp till 54 registreringar 1977. Många har fått upp öronen för Kerryns möjligheter inte bara som sportig familjehund utan också som en iögonfallande vacker utställningshund. Som tidigare nämnts så trimmas inte Kerryn utan klipps i likhet med pudel och bedlingtonterrier. Vilket öppnar oanade friseringsmöjligheter för den förfarne. Ingen utställningintresserad kan ha undgått att lägga märke till en del förnärmliga Kerry Blue terriers framgångar i ringen, t.ex. Can & Int Ch Music´s Right On, som är en av Norges absolut vinstrikaste hundar för närvarande, med även Best in Show-vinster till sin kredit. En ovansklig ära för den lilla oansenliga blå hunden från den karga fjälldalen Imaal i Wicklow-fjällen! |
|
|
|