IRLANDS BLÅ; KERRY BLUE TERRIER

Text taget från Hundsport nr 1-2 1992 sammanställt av redaktionen

Publiceras med tillåtelse av hundsportsredaktionen

Min fader kom från Limerick
Min moder kom från York
Till hälften Yorkshire, blå och tan
Hyllades jag som från Cork Irlands terrier blev jag kallad
Och skickad till utställning för att visas upp
Men åh! Hur lite de förstod vilken oreda jag skulle framkalla.
Korta ben, långa ben, smala huvuden och smala kraftfulla huvuden, korta huvuden eller ingenting alls.
Jag blev förutbestämd att min framtid var stor
Övervägd att ”ha klass” och till vad som kunde bli av mig.
Men vad skulle nu kommittén kunna vara så snäll, att om vårt öde vänta,
Till dess att poäng och stamtavla vi är fullständigt överens?”

Detta kunde läsas i The Livestock Journal 1887 om de tidiga Kerry Blue terrierna, eller som de oftast då kallades, the irish Blue terrier. Men sägner och dikter, ett ämne som irländare oavsett börd eller bildning har en naturlig talang för, berättar om hundens ställning i samhället långt tidigare.
Det fanns t.ex. en lag under William III: s tid som innebar att endast personer som ägde land med full besittningsrätt till ett årligt värde av minst 40 pund, eller var personlig ägare till en lantegendom värderande till minst 1000 pund fick hålla hund.
Med hund menades beagle, greyhound eller landspaniel förutom valpar under 12 mån ålder. Definitivt spelade detta stor roll i uppbyggandet av Kerry Blue terriern. Det var utifrån den lagen inte så konstigt att bönderna letade efter en annan hund (av annan ras) som kunde utrota skadedjur, vakta hus, hämta skadeskjuten fågel eller hare, valla får osv.
Det skulle vara en hund som också var varsam och sällskaplig med barnen (barnrika familjer hör Irland till) och som även hade förmåga att försvara sig när den blev engagerad i någon av de många vadslagningar som var en av favoritaktiviteterna på lediga stunder.
Kerry Blue terrier är med andra ord avlad för att användas i många sammanhang. Men under årens gång har de ursprungliga uppgifterna blivit färre och färre men den har fortfarande kvar både förmåga och vaktinstinkt till dags dato. Rasen fick sitt officiella genombrott som effekt av ett möte som utlystes i en av Dublins tidningar. I annonsen bad man intresserade av den blå terriern att komma till ett möte på Dolphin Hotel i Dublin den 3:e augusti 1920. 30 personer kom och däribland några av de mest framstående inom Irländska Kennelklubbens historia.

Opus de Chapeau Terrier
I början av detta sekel blev en av Sinn Fein-rörelsen förgrundsmedlemmar ägare till en Kerry Blue. Det spred sig som ringar på vattnet och många av Dublins unga män växlade därmed över från att äga bullterrier till Kerry Blue. Så vad som även kom att känneteckna de frihetskämpande irländarna var att de också anammade Kerry Blue terriern, som till sin läggning var tillräckligt ”het” att användas till vadslagning, mer då i hundslagsmål än i grävlingshets
Den första utställningen som klubben arrangerade hände sig en lördagkväll den 16:e oktober 1920 i Dublin. Den ena av de två domarna, Daniel Nolan, var efterlyst av polisen för att han var medlem i den Irländska Republikanska Armen. Det var utegångsförbud efter mörkrets inbrott och många av utställarna som kom dit riskerade at arresteras eller till och med att dödas. De kom från alla olika politiska falanger och detta kanske illustreras bäst genom att nämna att en av de anmälda hundarnas namn var Convict 224 (Fånge nr 224!). Ytterligare några hundnamn som gav bevis på ägarnas politiska övertygelse var Munstrer Fusilier, trotsky, Markavich och Dawn of Freedom.
Fortfarande samlas kerryägare från norr till söder, och med sina politiska motsättningar till trots, kommer de varje år till rasspecialen i Dublin som till ett ingenmansland, till förmån för rasen de alla respekterar och ömmar för. Det är intressant att notera hur populär Kerryn var under början av sin officiella karriär. Under åren 1922 till 1924 fanns inte mindre än fyra rasklubbar och dessa arrangerade sex utställningar och sex jaktprov.
1924 registrerades det totalt 1508 hundar i Irland och av dessa var 466 kerries. På de av Irländska kennelklubben arrangerade utställningar samma år var det 133 kerries anmälda av totalt 490 utställda hundar. Idag har dessa siffror sjunkit till en bråkdel i jämförelse, något som gäller världen över. Päls och färg är det mest kännetecknande för Kerry Blue terrier.
I den irländska folktron beskrives: ”Han kommer från landskapet Kerry på den västra sidan, där männen runt sjöarna i Killarney, avlade honom med en päls oantastlig av någon annan terrier, mjuk som silke med den vackraste ton av blå skiffer du någonsin sett i denna värld.”
Kerryn har bara ett lager päls, dvs. ingen underull. Den är mjuk, riklig, tät och vågig. Pälsens struktur ska inge en silkig känsla vid beröring och den är vädertålig. De unika variablerna av färg är av stor vikt och i standarden står att ”alla varianter av blått är tillåtna”. Dock får pälsen inte vara svart efter 18 mån ålder.
För det mänskliga ögat kan färgen närmast beskrivas vara gråblå, från djup skiffer till ljust grå, som med sin glans fördjupar tonen till det blå. Alla valpar föds svarta och färgbyte sker i olika åldrar på olika individer, från mycket unga valpar upp till treåringar. En del individer går direkt från svart till blått, medan andra antar en rödbrun ton i olika skiftningar innan den blå färgen tar över, under färgbytet ser pälsen ofta dammig livlös ut.

Landskapet Kerry på Irland
På den vuxna färdiga pälsen kan den blå tonen växla från ljusare till mörkare, och tvärtom, mellan årstiderna men faktiskt också på grund av den omgivande bakgrunden då den så att säga plockar upp angränsande toner som förändrar åskådarens synintryck. Äldre hundar kan mörkna i färgen. Kerryns huvud med sitt spatiösa skägg ska utrycka raskaraktär och vara vackert och uttrycksfullt – det kan liknas vid att vara ett symboliskt landmärke i hundens helhet. Skägget ska vara långt och rikligt och välklippt, det förhöjer styrkan av den utmärkande skarphet rasen besitter. Pälsen, olik de flesta av våra terrier, klipps med maskin och vanlig sax. Huvud, öron, hals och bakdel klipps kort med maskin och resten av pälsen formas med sax.
Till vardags är det fördelsaktigt att hålla hunden i kort päls och när man vill anmäla till utställning är det klokt att anlita en professionell klippare. Rådgör alltid med hundens uppfödare. Kerryns utstrålning i utställningssammanhang har gjort att den alltid håller sig väl framme i sin grupp och är ofta placerad. Väl iordninggjord är det en vacker skapelse som alltid drar till sig publik. Men man ska förstå att det tar sin tid att nå så långt också. Pälsförberedande inför utställning tar inte lika lång tid i anspråk som hos de strävhåriga terrierna, men förarbetet har en annan karaktär. Här gäller det att borsta och kamma och hålla pälsen ren från tovor, kardborrar och smuts.
Hundar som bor i stadsmiljö asfaltsdamm, sand, salt, och oljor får ett hårdare slitage på sina pälsar än de hundar som lever i en renare omgivning en ofta klippt Kerry håller en friskarepäls, precis som med människors hår, medan en sällan vådad dito ger sämre förutsättningar. Men en ovårdad päls hämtar sig förvånansvärt fort är dock tryggt att veta.
En Kerry kan badas så ofta du vill och en bra regel är att använda ett för hundens hud milt schampo med ett bra pH-värde. Till för inte så många år sedan måste Kerryn gå igenom ett jaktprov innan den kunde få sitt Irländska championat godkänt. Det fanns två varianter av prov, ”Teastes Mor”, som betyder det stora tester och ”Teastes Beag” som stod för det lilla testet. Dessa test gick ut på att hunden skulle ner i ett grävlingsgryt och dra fram grävlingen utan att döda djuret. Så fort Kerryn fått fram djuret, ”räddades” grävlingen från sin antagonist mest för att kunna användas vid nästa test.
Kerry Blue ska se ut som en förstaklassig ”sporting terrier”, en vacker hund som besitter elegans och har ett överflöd av mod och vitalitet. I sin helhet kan sägas att i utställningsringen ska en Kerry visa på en kontrollerad ”devil-come-forward”-attityd och detta ger ett varaktigt intryck på åskådaren. Kerryn framvisar ett uttrycksfullt gångverk, med ett fjädrande steg, den för sig med elegans och utstrålar samtidigt vaksamhet och skärpa till sin omgivning som om han hela tiden är beredd att spärra vägen för och syna av eventuella motståndare.


Valpen lisa visar upp sig

Samtidigt är det en mycket fysisk hund som gör allt för sina nära och kära. Den passar att leva i stora som små familjer, med eller utan barn, under förutsättning att den erhåller den uppmärksamhet den hela tiden frågar efter. Denna ras är en god ambassadör för sitt land och beskrivs vara mycket lik sina landsmän; de har smickrande humor, ett spirituellt intellekt och ett blixtrande temperament med all den nationalism som dess invånare besitter. Han är lekfull på gränsen till dumdristig ibland, trogen och tillgiven på ett oklanderligt sätt. Han är den mest alerta av terriers, har en distinkt känsla, är vaksam, uppmärksam och snabb.
Han är lätt att träna och låter sig helhjärtat dras med av den känslan för det arbete den är ämnat att utföra. Han har en naturlighet till att vara gårdshund, en villig arbetare. Rätt tränad kan den med säkerhet användas inom den organiserade hundsportens alla olika grenar. Det har den ju med sig från sitt ursprung så att säga, att vara allround. Kerryn är i dag mest representerad inom lydnad och agility, men är säkert en ypperlig jakthund på fågel, drivande, gryt och viltspår om bara prövad. En lugn och harmonisk vägledning ger förstås bästa resultat, och ordspråket ”öm när han blir smekt, våldsam när han blir provocerad” talar sitt tydliga språk nar du hamnar i en kampsituation mellan dig och din Kerry, vilket kanske i rent oförstånd utlöser en stressreaktion i onödan. Som hos sin röda broder kan valpstadiet upplevas som mycket intensivt. En ung hund har massor av energi, vilket den hela tiden talar om för sin omgivning. Ta vara på den energin och ge utlopp för den, det är så pass kort tid i din och din hunds liv som det egentligen är frågan om med en ramgivande uppfostran, för ni kommer att ha tusen lika minnesvärda stunder tillsammans.
Till slut vill jag bara säga att Länge leve terrierspiriten och länge leve också de i allra högsta grad individualistiska raserna av terrier från Irland!

Kerries – i arbete och lek Hunden från landet Kerry den skarpt lockige och grå.
Se hur han möter de glada och tröttar ut dem med lek Fastän, han är avlad och uppfödd dock för många av blandad sort den stolte må bli nedtryckt som förringar en Kerry Blue.
Hans fäder levde genom slag vid klippor, sjö och myr, och dalar med flockare av små svarta kreatur gav arbete åt kraftiga grå hundar.
Högljudda spetsar, förbiser han med vänlighet gruffande airedales de skall vånda den dag då de i sin blindo hotar en Kerry Blue.
Mörka ögon, eldiga, färdiga för slakt vita tänder att hålla fast och döda, stora uttrar uti vattnet, stora grävlingar uppå berget.
Den gladaste arton tum som någonsin greppat och slungat, vis är den fiende som skyggar och flyr en Kerry Blue.
Åh, hund från landet Kerry som saknar mat och vänner som vaktar mina stövlar och begraver dina köttben i min säng.
Du drömmer om väldiga slag men (och hör skiner ditt hjärta igenom) du låter mina små resurser behålla en Kerry Blue.

Text taget från Hundsport nr 1-2 1992 sammanställt av redaktionen

Tillbaka:>>>