Föreläsning om hundar med Barbro Börjesson 21 mars 2004 på Strömmaskolan i Sätila

Ett gäng från Kerry i Väst åkte tidigt en söndagsmorgon iväg mot Strömmaskolan i Sätila för att lyssna till Barbro Börjesson. Här följer en sammanfattning av dagen.

Barbro började berätta lite om sin bakgrund. Hon bor just nu i närheten av Sollefteå och arbetar mycket med kursverksamhet och olika utbildningar. Hon har lång hunderfarenhet med bland annat 14 år från den statliga hundskolan i Sollefteå i ryggsäcken. Hon har även tävlat mycket hela livet med hennes schäfrar.

Dagen var upplagd så att förmiddagen spenderades i klassrum och eftermiddagen i ett ridhus där Barbro hjälpte ett antal ekipage som hade stött på problem; allt ifrån hanhundsaggressivitet till skotträdsla.

Språk
Barbro började grundligt med en genomgång av hundens språk. Hon beskriver: Hundar och människor kommunicerar på ett liknande sätt. Båda använder sig av kroppsspråk och ord (läten) och tecken. Trots detta försöker Barbro inte att förmänskliga hunden. Hon ser fortfarande hunden som helt skild från människan men jämför och ser skillnader och likheter i kommunikationen.

En av de viktigaste bitarna när det gäller hunduppfostran och träning är tydlighet. Man måste vara tydlig med hunden. En annan sak, som egentligen är grunden till allt, är relationen mellan hund och förare. Finns ingen bra relation blir det mycket svårt att i framtiden ställa krav på hunden. Först måste den vara trygg med sin förare (oftast husse och/eller matte). Målet skulle kunna sägas vara att man ska få hunden att känna att man hör ihop.

Hundspråket är otroligt tydligt. Under valpens första (oftast åtta) levnadsveckor lär den mycket av sin mamma. Efter det är det människornas tur att ta över. Vi får inte tycka för synd om valpen utan försöka fortsätta där tiken (mamman) slutade, även under lite tuffare former.
Att lära valpen
Att lära för livet (både för hundar och människor):
• Frihet under ansvar.
• Ledaren reagerar tydligt och bestämt.
• Markering av ledarskap.
• Tydliga statussignaler.
• Samhörighet

Ett exempel på tydlighet är när tiken vill att valparna ska följa med, till exempel på tomten eller i huset. En människa skulle förmodligen ha ropat på vapen. Tiken gör inte det, hon bara går och valparna följer efter.

0-6 månader
Det är viktigt att tidigt lära valpen mycket och rätt. Goda vanor är lika lätta att skapa som dåliga. Och glöm inte att en glad valp skapar goda förutsättningar för goda vanor. Det är även viktigt att valpen blir miljötränad. Det vill säga att man låter valpen vistas i olika miljöer, träffa olika människor (vuxna och barn) samt olika hundar och raser. Det är också viktigt i den här perioden att hunden lär sig att lita på människor. Det är nödvändigt att tillrättavisa den tydligt men bestämt samt att alltid vara konsekvent. När valpen tillrättavisas är det lika viktigt att berömma det rätta beteendet så fort hunden slutar med det han/hon gjorde som var fel.

6-12 månader
I denna period gäller främst att vara tydlig och befästa goda vanor. Har man hunnit skapa dåliga vanor gör man bäst i att försöka korrigera dem så snart som möjligt för att inte befästa dem. Denna tiden handlar också om att hjälpa till att kontrollera känslor, påverka anlag för jakt och kamp, styra upp nyfikenhet, tydlighet, grundläggande lydnad, stärka/dämpa självförtroende samt kontrollera talanger.

En hund kan i denna period bli och vara för glad på grund av att vi människor reagerar på ett onaturligt sätt. Vi kan lätt bli för glada och nästan behandla hunden som en bebis fast den faktiskt redan börjar bli tonåring. Detta kan slå tillbaka genom att hunden får dåligt självförtroende.

När det gäller hanhundsaggressivitet, som kan komma att uppstå under denna period är det många gånger vi människor som påverkar situationen mycket negativt. Enbart kopplet kan, enligt Barbro, vara orsaken till problemet. Många gånger är det så att om hundarna möts lösa görs rangordningen upp blixtsnabbt och nästan omärkbart för människor och inget slagsmål uppstår. I vargflocken finns inga koppel och vi måste lära hunden att kopplet inte är onaturligt och att det inte ska påverka beteendet.

Relation
Relationen mellan hund och förare måste bära i alla lägen. Den består av ömsesidighet, respekt, kommunikation och samhörighet. Det är mycket viktigt att som förare vara konsekvent i alla lägen men speciellt när det gäller att lära hunden något nytt eller att lära den av med ett oönskat beteende.

Problem
Om man trots allt stöter på problem med sin hund eller valp som man inte själv finner lösningen på är brukshundsklubbarna en fantastisk tillgång för att söka problemlösning. Där finns mycket erfarenhet och mycket hundkunskap att inhämta.

Av: Henrik Reutgard och Linda Andersson